Jag vill tankebubbla om min vardag och allt stort och smått som händer utanför mitt köksfönster – Om världens orättvisor, glädjekällor och andra källor med bubblande …

Senaste

Söndag igen


Verkar som att söndag är den dag som jag lättast kommer till skott med att plita ner några rader. November är här, gråmulen och snöfattig än så länge men vinterdäcken är på bara för att vara på säkra sidan. För cirka ett år sedan köpte jag, som 50+are min första egna bil ”min pärla”. Gubben och jag tog tåget till Stockholm, bodde en natt på Scandic Continental för att morgonen efter ta bussen till Nyköping. Varför åka så långt? Jo, jag hade på en bilaffär hemma hittat en likadan bil men ägaren kunde inte bestämma om han skulle sälja eller bara serva (tillhörde ägarfamiljen på bilfirman). Började då söka runt och hittade en likadan till betydligt lägre pris, vilket gjorde att resan att hämta hem den blev ”billig”.  Är helnöjd med köpet och yngsta dottern blev också nöjd då hon fick överta bilen jag hade innan (en av gubbens bilar).

20160924_111144

    Lilla pärlan

Annonser

Söndagstristess


Tänk vad trist det är när helgen börjar lida mot sitt slut och man inte fått något vettigt gjort. Man vill så mycket men orkar så lite och inte blir det bättre av det gråmulna höstvädret. Kunde man gå i ide som björnen, skulle jag nog tillhöra skaran som tog tillfället i akt och sedan tinade fram i vår.

Tar dagens första kopp kaffe för att pigga upp mig….

10 år idag


Idag för 10 år sedan på Aftonbladet…

hierta

Bloggstart 3 oktober 2007 kl. 13:22

mogis bubblor

Mycket vatten har runnit under broarna, många regndroppar fallit ner, några tårar har trillat… och bubblor i olika form har stigit upp eller spruckit under tiden som förflutit sedan första orden med tangenternas hjälp kom upp på skärmen.

Efter att blivit tvungen att byta bloggportal, klinkades det vidare ett par år för att sedan tappa sugen och ”glömma bort” att jag ens hade en blogg. Men idag är det alltså 10 år sedan allt startade kl. 13.22.

Kramizar till er alla!

Mogi

Vår beresta jycke


20160620_181325 (1)För drygt ett år sedan fick gubben en hund i 60års present av mig. En gatuhund som han hittat hos föreningen ”Hundar utan hem”. Bowie fanns hos ett akuthem i Uppsala och där sas det att hunden varit extremt undernärd när han kom från Irland. Idag, 3 år gammal, är han i god form enligt veterinären. 

Vad Bowie varit med om första delen av sitt liv vet vi inte, men att han älskar att sno saker på köksbänken indikerar att han strukit runt och snott det kan kommit över. Han ogillar olika ljud och biter sönder sina leksaker. Bowie skäller också den första minuten vi åker bil, för att sedan bli tyst resten av resan. Eftersom han gladeligen hoppar in varje gång bagageluckan öppnas, är det inte ovilja att åka utan måste bero på något annat. Kanske blev han bortforslad med bil på Irland när han kom bort från sitt ursprungliga hem på Irland. Tänk ifall djur verkligen kunde prata, som i Dr Dolittle 😉

Kram från Mogi

Det kom ett mail om aktivitet…


Ibland händer det oväntade saker. Efter lång tystnad kom ett livstecken från en bloggkompis och jag blev därmed påmind om jag hade en blogg som blivit vilande några år nu. Tur att jag hade kvar inloggningsuppgifterna i den ”lilla svarta”…

20170930_000728Märker när jag försöker göra ett inlägg att jag legat av mig och glömt funktioner eller så har WP uppdaterat sina grejer (vilket borde vara rimligt).

Detta inlägg får bli en kort uppdatering. Jo jag lever och bor fortfarande med gubben i samma hus. Vi har samma katt, som nu blivit 10 år. Lite är dock förändrat, alla tre tjejer har nu flyttat ut. Äldsta dottern är gift, har hund och bor i villa några mil bort. Döva dottern bor i lägenhet med hörande pojkvän. Yngsta dottern har egen lägenhet som hon delar med två katter. Till vår familj har vi också införlivat en inrest gatuhund (Hundar utan hem) från Irland, som ger oss fulla händer med sina hyss men också många skratt.

Får väl se om jag kan engagera mig att lite nu och då plita ner några rader…

 

Juni 2015


juni2015 027

Man kan ju undra vart sommaren tog vägen, för det har inte varit speciellt varmt och soligt ännu. Visserligen hade vi en ganska okej midsommar med sol men också med blåst. Blåst har det överlag varit gott om. Idag har vi både haft regn och sol.. och BLÅST.

Efter en tuff vår i skolan och utanför har så sommarlovet kommit. Har mest spenderat dagarna med att vila och slappa, men också besök på bl.a. ögonmottagningen för att kolla ögonstatus vilket i nuläget inte är den bästa. Hade tänkt köpa nya glasögon och solglasögon men ögonläkaren rådde mig att vänta. Får väl se vad alla ögonfoton visar och vad som kan göras innan jag beställer nya glasögon. Jag var också hos vårdcentralen och läkaren där tyckte han hörde ett blåsljud på hjärtat. Han skickade remiss och om någon vecka ska jag dit på ultraljud och kolla om det var nått (ekg visade inget konstigt).

Äldsta dottern jobbar sista veckorna på sitt jobb och flyttar ur sin lägenhet i nästa vecka (bor tillfälligt hos mormor) innan hon flyttar till ny lägenhet i Umeå tillsammans med sambon.  Döva dottern har fått ett projektjobb hos ett allserviceföretag där hon målar hela dagarna. Känns härligt att se att en del vågar anställa handikappade. Yngsta dottern har fått en studiesvacka och under tiden hon funderar på hur hon gör i höst har hon jobb på ett äldreboende. Man kan säga saker rör på sig och ändras konstant, inte så välordnat som jag vill ha det 😉

Gubben har också gått på semester och sitter och funderar på om vi ska åka iväg på en tur eller inte. Fast det vet man ju inte om man vågar numera… usch vad mycket inbrott det verkar vara nu för tiden. Inte för vi har så mycket värt att stjäla men man vill ju inte ha in oinbjudet folk i huset som stökar till och förstör. Nu är ju dottern hemma även om vi åker iväg men det känns ju heller inte tryggt.

Gubben har tänkt servera grillad entrecote till middag men behöver kanske lite support med annat, så det får räcka med rapportering för nu. Hoppas ni får en skön sommar!

Kram från Mogi 

Maj 2015


 

maj15 024

Våren hade bråttom i år känns det som. Gräset på gräsmattan ser saftigt grönt ut, vårblommorna i rabatten har blommat och en del har redan blommat över. Vissa dagar har varit soliga och termometern har visat strax över 15 plusgrader, andra dagar har det varit riktigt mulet, regnigt och råkallt. Denna helg har det varit regnigt och ruggigt.

Turligt är att man har tak över huvudet och kan vira in sig i en värmande filt. Har på det stora hela blivit mer frusen sedan jag fick min diagnos i november. Har också gått ner ca 10 kilo utan att egentligen göra något speciellt, mer än hålla nere på sockersöta saker. Under våren har jag varit förkyld mer än vanligt och trött. Igår sov jag bort mest hela dagen. Tur man är ledig första maj.

Eftersom en av mina kollegor var sjuk i förra veckan och det inte gick att hitta någon vikarie, jobbade jag och en kollega dubbelt så att säga (vi är tre pedagoger på två 4:or, 37 elever). Många elever med speciella behov gör att det bitvis är tungrott, så vi är dels trötta av det och en vanlig förkylning på det gör att man blir extratrött. Och ibland däckar man helt.

Hemma rullar allt på. Döva dottern har fått en arbetspraktik genom AF, vilket innebär att hon reser ca 10 mil söderut varje dag med buss. Reskostnad 212 kronor mot en dagersättning på 142 kr, sjukt. Tur att FK betalar resan även om vi tvingas lägga ut ett par tusen först och får pengar i efterskott. Det verkar förväntas att vi föräldrar ska gå in med pengar eftersom dottern också får pengar i efterskott, samt en betydligt lägre summa. I övrigt får vi föräldrar inte komma med frågor om dotterns lärlingshandbok, fack osv. eftersom dottern är över 18 år. Inte helt lätt för ungdomar att veta vad de behöver ha reda på och inte alltid lätt att förstå alla krångliga blanketter m.m. Speciellt svårt för de som inte har svenska som förstaspråk. Dövas förstaspråk är ju teckenspråk.

Äldsta dotter har fått för sig att plugga igen och kommer därför att flytta till Umeå där sambon numera har ett jobb. Dottern tar tjänstledigt från sitt nuvarande arbete. Yngsta dottern kämpar vidare med sin utbildning till högskoleingenjör eller vad det nu hette. Det har med datorer och teknik att göra. Hon går första året i Luleå. Gubben jobbar vidare på sitt jobb och jag på mitt. Katten mår finfint. Äldsta dottern med sambo har ju kvar sin Jack russelterrier Hubert, men katten Oskar har flyttat till en ny matte och husse.

Tja det var väl lite hur allt är här. Hoppas ni har det någorlunda ni med!

Kram från mogi